Cykeltyper och grenar

Nedan följer en kort introduktion till de olika cykelgrenar som vi hoppas ska finans representerade på Uppsala Street Ride

BMX

Många under 30 har under sin uppväxt haft en BMX, Bicycle Motor Cross. Cykeltypen är väldigt lätt att känna igen med sina små 20”-hjul och kraftiga ramar. Det enda som krävs för att utöva sporten upp till en imponerande hög nivå är själva cykeln, en hjälm, och ev. benskydd. Cykeln är den stora kostnaden och en bra bmx kostar från ungefär 3000kr och uppåt.

Inom BMX finns två huvudgrenar, racing (som är representerat i OS från och med 2008 ) och freestyle. Freestyle kan sedermera delas upp i tre grenar till; street, dirt och flatland. Flest utövare ägnar sig åt freestyle.

Street är den vanligaste formen av freestyle. Vid street-cykling använder man sig av de hinder som naturligt finns i en stad, räcken, trappor, murar, väggar, lastkajer och liknande. Det finns även speciella parker uppförda för ändamålet, i dessa parker har man uppfört olika ramper osv. som både agerar som rena hopp och som i vissa fall försöker efterlikna de hinder som finns i en stad.

Flatland är en betydligt mindre vanligt. Flatland kan beskrivas som ballett på cykel. Det handlar om att på en slät yta utföra olika trick där man exempelvis snurrar cykeln på framhjulet och liknande. Flatland kan som namnet antyder utövas överallt där man har en någotsånär slät yta att hålla till på.

Dirt är den tredje grenen inom freestyle och jämte street antagligen den mest spektakulära. Dirt går ut på att hoppa med sin cykel i jordhopp av olika storlekar och i luften göra olika trick. Tricken varierar från att släppa styret med ena handen i luften till sk. flip whips där man dels gör en bakåtvolt och dels snurrar cykeln ett varv runt framhjulet i luften.

Ofta bygger man hoppen i slingor så man får flera hopp efter varandra.

Mountainbike

En mountainbike är i grund och botten precis som namnet antyder en cykel gjord för att ta sig fram i lite tuffare terräng som på exempelvis stigar. Dock har cyklarnas tuffhet gjort att de tilltalat många ”vanliga” cyklister som använder de till pendling osv. vilket gör att cykelmodellen är oerhört välkänd.

Mountainbikesporten tog fart i Sverige under 90-talet. Framförallt är det den klassiska stigcyklingen som dominerat, emellertid har vid sidan av denna en lite annan typ av cykling vuxit upp, den som kan klassas som extremcykling. De senaste åren är det också denna som sett en större ökning i antalet utövare än den klassiska tävlingsmountainbiken. Främst när det gäller ungdomar i tonåren.

Många mountainbikecyklister ägnar sig också åt dirt och street som beksrivits ovan under rubriken BMX.

En stor gren inom mountainbike är så kallad freeride. Freeride är ett omtvistat begrepp eftersom det innebär lite olika saker för olika utövare. Men generellt sett kan sägas att freeride går ut på att köra i stora hopp, ofta i utförsbackar. Det finns ett antal ytterligare underkategorier men de kan inte representeras vid ett event av den typen som Uppsala Street Ride är varför de lämnas utan vidare beskrivning i denna introduktion. Men kort och gott går det ut på att ha kul på sin cykel och ofta hoppa i både små och stora hopp, ofta medan man gör olika trick.

Cykeltrial

Cykeltrial är som begrepp inte allt för känt. Motorcykeltrial är det dock fler som känner till. Cykeltrial går som sport ut på precis samma sak, att övervinna olika hinder utan att sätta ner fötterna. Sporten har ganska få utövare i Sverige men en uppåtgående trend tycks kunna skönjas genom att utövarna blir bättre och bättre på att marknadsföra sin sport. En del initiativ har tagits det senaste året för att öka intresset i landet, nya företag har startats, företag har börjat samarbeta med åkare, åkare skapar foto och videomaterial för publicering på internet vilket möts av ganska stort intresse.

Den som utövar sporten i folktäta områden lär sig snart att man inte kan rulla många meter utan att det kommer fram personer som vill prata och ställa frågor. Den vanligaste frågan är varför man inte har någon cykel på sadeln!? Ja, de allra flesta trial-cyklarna saknar faktiskt sadel. I jakten på att få en så ändamålsenlig cykel som möjligt har sadeln helt enkelt kunnat bortrationaliseras eftersom den bara var onödig vikt och i vägen.

Många tror inte sina ögon när de ser vad en duktig trialcyklist kan göra med sin cykel. De tycks nämligen gång på gång trotsa tyngdlagen och vad som är fysiskt möjligt…